.

Jag saknar alla jättemycket nu, och saken blir inte bättre av att man är så isolerad som man är här... Tänker massa på alla, speciellt alla små skitungarna hemma :(

Den där klyvna, icke vetande, bara tänkande jag är här igen, och jag orkar inte med mig själv då! Alldeles för mycket ologik i mitt beteende, alldeles för många frågetecken! "Varför gör jag så här, varför reagerar jag så här, varför tänker jag så här?".. Äsch, jag kommer va mig själv, så småmningom igen, och det är väl för tur det, kommer och går allting, även det...

Ser iaf fram emot hemresan och vad en innebär...