.

I find the map and draw a straight line

Over rivers, farms, and state lines

The distance from A to where you'd B

It's only fingerlengths that I see

I touch the place

Where I'd find your face

My fingers increases

Of distant dark places

I hang my coat up in the first bar

There is no peace that I've found so far

The laughter penetrates my silence

As drunken men find flaws in science

Their words mostly noises

Ghosts with just voices

Your words in my memory

Are like music to me

And miles from where you are

I lay down on the cold ground and I

I pray that something picks me up

And sets me down in your warm arms

After I have traveled so far

We'd set the fire to the third bar

We'd share each other like an island

Until exhausted close our eyelids

And dreaming pick up from

The last place we left off

Your soft skin is weeping

A joy you can't keep in

"Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?"

Jag hoppas att folk har överseende med hur jag handlat i vissa situationer, men samtidigt... VARFÖR SKULLE DEM HA DET?! Förtjänar jag det? Jag vet iaf att jag, även om det skulle låta konstigt, bara gjort som jag gjort för att värna om min omgivning... Jag önskar att jag var liten igen, och det största problemet man hade var att välja vilken färg på kritan man skulle använda , ungefär.  Men nu är jag 20 år och måste ta ansvar för mina egna handlingar, för eller senare, när jag orkar, ska alla få veta hur det är och har varit o.s.v.

Men allt löser sig givetvis med tiden, skam för den som ger upp, och det finns ALLTID folk som har det bra mycket värre! Jag förstorar ju också självklart upp saker, när dem precis finns i tankarna så gör man gärna det... Jag vet att tillslut har jag det helt okej... Men vilken dålig människa jag är, nu, då, och i fortsättningen... Emma behöver nog fundera ut, VEM hon egentligen är...

TVILLINGARNA

Flyktigheten och rörligheten är Tvillingarnas grunddrag, vilket för solen innebär ett slags andlig vilsenhet som inte nödvändigtvis behöver upplevas som en brist. Den kan lika gärna vara en tillgång, en total formbarhet inifrån, en iver att upptäcka alla nya infall i förändringens universum. Tvillingarna trivs med det orubbliga faktum att tiden går, att allt som kommit ska försvinna och att inget varar beständigt. Inte så att de själva driver fram förändringar, men de är alltid på första parkett.
Solen i Tvillingarna leder till en i grunden positiv livssyn, en förtjusning över tillvarons oändliga möjligheter, som på sin andra sida åstadkommer otillfredsställelse - man får aldrig nog, och bävar för att tiden inte ska räcka till, vilket grumlar lyckan i nuet. Sålunda finns i Tvillingen både en förtjusning och en fruktan inför framtiden, som han vet innehåller en förändring som kan vara ett slut. Därför kan Tvillingarnas snabba rörlighet upplevas som en aning ångestladdad. Och de är alltid meddelsamma.

I denna dekad kan Tvillingarnas tankevärld nå konkret form. Det är det mogna intellektets plats, där tanke faller på tanke i en kedja som tydligt leder till resultat. Intellekt är rena lösenordet, att omfamna begrepp med tanken och förstå dem, att ordna det kaos som sinnena förmedlar och se samband i gyttret. Språket är det huvudsakliga uttrycket för dessa personer, men långt mer för ordens betydelse än för det intryck ett visst språkbruk ger. Exakthet är ett centralt begrepp.
Det finns mångsidighet och ymnighet i dessa människors levnad, men under ganska ordnade former med ett starkt moment av rutin. De som har solen i denna del av Tvillingarna söker bildning och har tålamodet att nå djupa kunskaper inom speciella fack, även om de vurmar mest för en gedigen allmänbildning och irriteras av att stöta på områden där de är okunniga. Med tiden utvecklar de en diger lärdom, även om deras analys kan vara aningen ytlig, så att de i ringa utsträckning lyckas pussla ihop sina kunskaper till något slags helhetssyn. För dessa Tvillingar är universum en oändlighet av fenomen som inte nödvändigtvis hör samman, men som alla kan begripas. Deras strävan är därför att känna igen och förstå alla element i tillvaron - en förståelse som brukar bli mer kvantitativ än kvalitativ. Den snabba men behärskade tanken.
Förhållandet till fadern innehåller en viss självvald distans. De umgås och kommer väl överens, finner former för sitt förhållande och har ett visst intressant utbyte, men behåller alltid ett avstånd. De förhåller sig med respekt och stor förståelse gentemot varandra.


SJUKLIGT NOG STÄMMER DET RÄTT BRA?!?! :S